Tuberosis

Jean-Claude Ellena «En behaglig höstkväll, i det gyllene ljuset, svepte kylan plötsligt över mig. Vintern skulle vara över oss i gryningen. När jag öppnade ytterdörren vände jag mig om för att en sista gång titta på den sista stjälken av tuberosblommor, en gåva från en sommar som överlevt, och tänkte att jag på morgonen skulle gå och plocka den för att berusa mig några dagar till på dess doft. Sedan dess, när artificiella ljus svarar mot natten, sprider tuberosen med sin mjuka röst en doft av jasmin, plommon och kryddor. Det är en viskning, som en bris, som inte tröttnar. Och varje natt, runt midnatt, tystnar dess röst, så att vi kan vänta på samma ögonblick nästa dag. Dess doft är som dess liv, programmerad. Det finns något i denna blomma av gestalten Shéhérazade som varje natt berättar en historia om att undfly döden. Hon gjorde det så bra att hennes historia, fortfarande levande, har blivit en parfym.»